”Haha, nu har du upplevt det riktiga Sydafrika, poliserna är så här…”

Jag tycker inte om att bidra till bilden av att Sydafrika är en farlig och kriminell plats, för det tycker jag inte det är. Jag tycker inte heller om att säga att rasismen fortfarande finns eller att den påverkar vardagen för oss som lever i Sydafrika, för det tycker jag inte den gör. Men i söndags upplevde jag både kriminalliteten och rasismen på ett sätt jag inte trott skulle hända mig.

På kvällen skulle jag och min vän åka hem till honom för att hämta en sak för att sedan komma tillbaka till Observatory där vi i klassen bor. Hans bil hade hela dagen stått parkerad på den närmaste parkeringen. På samma parkering står denna kväll en polisbil, något som den senaste tiden rent generellt blivit vanligare i området där vi bor.

När vi lämnar parkeringen följer polisbilen efter oss. Bilen vi kör har problem med bränsletillförseln vid start och skumpar därför lite. De stannar oss, frågar ”Har ni något olagligt i bilen?” (precis som i dokumentärerna från USA) och visiterar oss mot varsin bil. Kvinnan som visiterar mig ställer flera frågor som för mig verkar helt irrelevanta. ”Är han din pojkvän?”, ”Hur länge har ni känt varandra?”, ”Vad gör du i Sydafrika?”, etc.

När de gått igenom oss och bilen släpper den jobbiga stämningen lite. En av poliserna börjar skämta –”Du ska inte ha på dig skinnhandskar, då tror vi du stjäl bilen eller att ni säljer droger”. Jag blir helt paff. Ska inte min vän kunna ha skinnhandskar på sig utan att någon tror att han stjäl bilar?! Polisen skämtar vidare till mig – ”Varför bor ni inte tillsammans här i Observatory? Ska du ta med dig honom till Sverige sedan när du åker hem?”. Jag är mållös.

Jag kommer att tänka på förra året då jag var i Kapstaden och vi blev stoppade av polisen för en ’körkortskontroll’. Då skämtade min vän att det berodde på att det var en ’vit’ tjej tillsammans med tre ’svarta’ killar i en och samma bil. ”De tror nog vi kidnappat dig”. Utifrån vad polisen som visiterade mig denna gång frågade är det inte omöjligt att de misstänkte något sådant.

När vi till slut är på väg igen passerar vi en riktigt allvarlig olycka på motorvägen – och konstaterar att poliserna kanske räddade våra liv genom att uppehålla oss. Något de dock inte kommenterade, trots att vi såg att de sett det, var att bilen inte gick igenom besiktningen i januari. Detta hade onekligen varit ett väsentligt mer relevant skäl att stoppa oss – särskilt med tanke på olyckan vi bevittnade – än att misstänka oss för att stjäla bilar eller sälja droger.

Eftersom jag sedan tidigare har väldigt bra erfarenheter av polisers bemötande, såväl i Sverige som i Sydafrika, så blev jag väldigt besviken i söndags. Jag var med på en föreläsning i höstas som handlade om genus-problematik inom polisen i Sverige. Tankarna jag tog med mig därifrån handlade mycket om ifall polisen och dess struktur är en produkt av samhället eller om samhället är en produkt av hur polisen hanterar samhället. Det är som uttrycket ”Vad kom först, hönan eller ägget?”. Om poliserna utgår ifrån en bild av människor som inte är rasistisk och som inte är byggd på samhällets generaliserade normer kan de skapa en positiv effekt. Om ett annat Sydafrika ska vara möjligt tror jag att det är så de måste börja jobba, attityden från poliser (och andra offentlighetsanställda) måste ändras. Annars kommer jag återigen få höra ”Haha, nu har du upplevt det riktiga Sydafrika, poliserna är så här…”.