- Hej, jag är en dassie och jag är söt. Jag bor på Taffelberget, men gillar inte gröt.
Söta djur på Taffelberget
Svara
Shukumisa
”Shukumisa” betyder röra och skaka om – och är namnet på en kampanj!
Kampanjen Shukumisa syftar till arbeta för att förändra de sociala värderingar och attityder som finns avseende sexuellt våld och den behandling de våldsutsatta brottsoffren får, t ex i samband med polisanmälan och den rättsliga processen som följer. Kampanjen grundades 2003 av the National Working Group on Sexual Offences, ett nätverk bestående av 26 civila organisationer runt om Sydafrika, med syfte att säkerställa att effektiva och lämpliga lagar kring sexualbrott ska antas.
Kampanjen är ett bra exempel på den positiva kraft som återfinns i Sydafrika när det gäller att aktivt arbeta med de problem som finns i landet och arbetet med att skapa en aktiv förändringsprocess. Jag är mycket imponerad av den förändringsvilja som jag hittills har sett här i Sydafrika. Man vågar både se och lyfta problemen och det finns en stor portion drivkraft och motivation till att vilja jobba aktivt för en förändring. Här tror man att förändring är möjlig och engagemanget är stort! Sydafrika har stora problem med sexuellt våld, där kvinnor i hög grad blir utsatta. Statistiken talar egentligen för sig själv då Sydafrika bland annat uppvisar ett av världens högsta antal rapporterade våldtäktsfall. Lägg därtill ett stort mörkertal, då endast 1 av 9 våldtäkter beräknas bli rapporterade. Risken är störst för heterosexuella, gifta kvinnor. Det handlar alltså inte om överfallsvåldtäkter i stor utsträckning, en likhet med Sverige där risken är större i förhållanden tyvärr. Undersökningar som genomförts av olika kvinnliga rättighetsorganisationer här i Sydafrika, uppskattar att över 40 % av Sydafrikas kvinnliga befolkning någon gång under deras livstid kommer att bli våldtagen.
Det är lätt att bli nedslagen av denna statistik. Vad som är positivt är dock det informations- och kampanjarbete som bedrivs för att förändra attityder och värderingar i Sydafrika idag. Shukumisa är ett exempel på detta. Även inom Decision for Life-kampanjen, som jag tidigare berättat om här på bloggen, arbetas det aktivt med frågan avseende bland annat sexuella trakasserier. Dels som information för kvinnorna själva för att medvetandegöra vad som är sexuella trakasserier, men också för att ställa krav på fackliga organisationer och samhället att reagera och agera på sexuella trakasserier som ett brott.
Jag kommer att återkomma i ett senare blogginlägg om några förklaringar till varför denna verklighet råder för kvinnor i Sydafrika idag. Det är en komplex fråga och det finns inga enkla svar, men jag ska försöka förklara vissa saker som jag uppmärksammat och lärt mig under min vistelse här utifrån den sydafrikanska kontexten.
På tal om African Time….
Denna lilla skylt hittade jag fastklistrad på insidan av en av minibussarna som går in till stan. Jag tycker den talar för sig själv…
Bönderna i Ithemba har jordbruk i blodet
Ithemba Farmers Association är en grupp småbönder i Eersterivier strax utanför Kapstaden. De är en av de grupper som SPP stödjer och i detta fallet handlar det delvis om juridisk hjälp. Detta beror på att den mark som de bor, odlar och sköter sina djur på tidigare användes av militären, men togs över av bönder när den legat övergiven en längre tid. Staten har sedan några år tillbaka begärt sin rätt till området, men bönderna i Ithemba tänker inte flytta och kämpar fortfarande för att få behålla den mark som de har bott på och brukat så länge.
I onsdags besökte jag och Lotten några av Ithembabönderna för att testa en enkät vi gjort till ett projekt som ska handla om hur bönder sparar och byter frön i några samhällen i Väst- och Nordkap. Vi pratade med två kvinnor och en man, om deras liv, hur det är att leva i Ithemba, frösuveränitet och valet att bli jordbrukare. Alla tre konstaterade att de är bönder för att det ligger i deras blod att hålla på med jordbruk, eftersom deras familjer har gjort det i generationer.
Bönderna vi pratade med under dagen berättade för oss om hur de väljer att odla ekologiskt. På frågan om de använder kemikalier svarade de bestämt nej och berättade istället om olika naturliga metoder de använder för att få sina grödor att växta i den torra marken. Det pratades också om faran med genmodifierade frön, som ofta delas ut gratis, och hur man kan sprida information om detta till andra i samhället. Att dela med sig av sina frön till de som behöver, som de två kvinnor vi pratade med berättade att de gör, kan ju vara en metod för att andra ska slippa ta emot GMO-frön.
Efter några timmar bland växter, djur och trevliga människor blev det dags för oss att åka hem för att tänka igenom samtalen vi haft under dagen och hur vi kan arbeta vidare med vårat projekt. Vi kommer såklart skriva mer om projektet vid ett annat tillfälle!
Strategiskt förhandlande
I tisdags och i onsdags deltog Sofia och jag i en Workshop på LRS med temat ”Strategiskt förhandlande”. Vår organisation, LRS, anordnade en workshop med målet att deltagarna skulle få med sig mer kunskap om strategiskt förhandlande. De inbjudna deltagarna var fackliga representanter, fackombud och medarbetare på systerorganisationer med inriktning på research från olika afrikanska länder. Det fanns bland annat representanter från Sydafrika såklart, Zimbabwe, Ghana, Namibia, Zambia och Kenya.
Bland annat diskuterades olika lagförslag och hur dessa kunde ses utifrån ett förhandlinsperspektiv från fackets sida. Vare sig om ändringarna skulle träda i laga kraft eller inte. Dessutom fick vi en god inblick i hur den sydafrikanska arbetsmarknaden ser ut angående minimi-löner, löneutveckling (nominell och real) och förmåner i form av föraldraledighet, ”family responsibility leave” (motsvarande vård av barn och om något skulle handa en släkting eller liknande), sjukfrånvaro, semester och arbetstider exempelvis.
Det finns en hel del skillnader gentemot i Sverige. Dock existerar alla dessa förmåner och en del av workshopen handlade om att även lyfta dessa frågor i förhandlingar då det inte bara handlar om löneökningar alla gånger. En researcher från Zimbabwe talade om att den finansiella krisen och den enorma inflationen som varit i Zimbabwe tidigare, gjorde att facken och förhandlare ändrade sin strategi. Istället for att trycka lika hårt på löneökningar valde man bland annat att satsa på att få barnens skolavgifter betalda istället, vilket man också lyckades med.
Det som vi tog med oss mest ifrån denna workshop var alla trevliga möten, hur viktigt det ar att formulera en strategi när man ska förhandla och en bättre förståelse for den sydafrikanska arbetsmarknaden. Det var också intressant att se det som ar aktuella frågor hemma också är aktuella frågor här.
Idag har Sofia och jag även uppdaterat informationen om avtalen for olika sektorer som är extra utsatta, exempelvis hushållerskor, bönder, hotellpersonal och personal i affärer. Intressant att se är att även livspartners (samkönade par) inkluderas i texten som närmast anhöriga, inte bara gifta och liknande.
”Ordet är mitt vapen, musiken är mitt uppdrag…”.
Nu börjar jag kunna kalla Kapstaden för hemma. Detta sedan jag i måndags kväll anlände till flygplatsen för andra gången denna vår, efter att ha varit i Harare, Zimbabwes huvudstad. Jag fick en inbjudan av kompisar från en ungdoms- och kulturorganisation i Kapstaden att följa med till Harare och till HIFA (http://www.hifa.co.zw/) – en internationell kulturfestival .
Ska jag vara ärlig så visste jag väldigt lite om Zimbabwe. Den enda kunskapen jag hade var byggd på fördomar; att fattigdomen är utbredd och att det beror på presidenten som man helst inte bör namnge i samma mening som fattigdom. I mitt huvud kan jag också höra låten I Strid med Jeepstarr. ”Vart ska du springa nu, vart ska du gömma dig nu, ingenstans kommer du kunna vara trygg nu, du kommer tömma magasin under din sista timma nu…”. Låten kan tolkas som att den riktas till vilken korrupt ledare som helst men jag förknippar den med presidenten för just Zimbabwe (han nämns i låten).
Jag hamnar av en slump på en färgstark, jazzig spelning med Netsayi Chigwendre (http://www.hifa.co.zw/music/netsayi/). En Zimbabwiska sing/songwriter uppvuxen både i Harare och i London(i exil). Innan låten Krig (uppfattar tyvärr bara den översatta titeln) nämner hon i mellansnacket, underförstått precis samma sak som jag tolkar det Jeepstarr sjunger om.
Jag blir fängslad av olika dikter som flödar under en poesiafton. Med tanke på mitt resesällskap är det inte konstigt att jag hamnar i en diskussion kring politik med en av poeterna. Han uttrycker att ”det finns delar av dikterna som jag låter bli att nämna på scen”. Han är övertygad om att kulturfestivaler som denna inte enbart fungerar som en mötesplats för olika människor utan används för att uttrycka, låt oss kalla det känslor kring korrupta ledare, presidenter och system som inte annars får uttryckas. För att för sista gången citera Jeepstarr ”Ordet är mitt vapen, musiken är mitt uppdrag…”.
Vi leker och bygger upp vår lokalkännedom…
Hannah och Gustav snurrar runt, runt
Så var vi ensamma i Kapstaden; Gunnel satte sig på flyget till Sverige i lördags. Det känns lite tomt, men samtidigt känns det som att det är nu det börjar ”på riktigt”. För att förbättra vår förmåga att klara oss själva i stadsdelarna runt huset på Station Road, tog vi en fotopromenad i omgivningarna.
Gänget promenerar gatan fram
Gustav och Asanda fotar en hög med cigarettpaket
Gustav, Hannah och jag begav oss ut i den soliga söndagsförmiddagen tillsammans med Agnes från Afrikagrupperna och hennes rumskompis Asanda. Det som fångade vårt intresse allra mest var alla små bortglömda eller oanvända utrymmen, såsom gamla grindar, skräphögar och gränder. Där folk vanligtvis inte turistar, där fantasin tillåts ta lite plats och man börjar undra. Vem slängde till exempel 20 cigarettpaket på en gång? Vem ställde en trasig bil mitt på gatan? Varför är det lås på grinden till lekplatsen? Och varför har man en grind såsom den här nedanför?
Tillträde förbjudet
Hade det varit ett fint hus på insidan hade det kanske varit enklare att förstå, men det bruna tegelhuset och den föga inspirerande asfalterade gården utstrålar ingen större rikedom. Man kan bara spekulera i vad fastigheten egentligen används till. Kanske blir det en hel roman av den historien…
På allmäna murar och tidigare tomma ytor har många gatukonstnärer satt sin prägel. Alltifrån gängse taggar och spritpenneteckningar till stora målningar. Jag gillade den onda ängeln med sin harpa och lysande ögon. Gustav blev, som den Nintendo-fantast han är, överförtjust över Super Mario-väggen.
Nintendo till tusen
En söndagsförmiddag i Kapstaden träffar man inte så mycket folk ute. Väldigt många går i kyrkan, och under promenadens gång hörde vi mycket riktigt uppeldade präster som predikade inne i kvarterskyrkorna. På vissa ställen strömmade sång ut ur de öppna fönstren. Upprymda av stämningen och det soliga vädret, gick vi och lekte lite på en lekplats. Vi var de enda barnen där. Men vi blev strax trötta av allt klättrande och avslutade utflykten med varsin frasig pizza. 
fr. v. Asanda, Lotten, Hannah och Gustav
Heritage site-invigning med pompa och ståt!
I torsdags var det kulturmärkesinvigning av Community House! Community House, där min och Mikaelas organisation håller till, har en central historia i kampen för arbete med social rättvisa i Sydafrika och Kapstaden. Sedan 1980-talet har Community House varit en samling för olika organisationer som på olika sätt arbetar med rättighetsfrågor.
Invigningen innehöll musikframträdande, poesi-uppläsning, tal och berättelser från anhöriga, ministrar och engagerade arbetare som på olika sätt delgav sin bild av hur och vad Community House betytt för dem som mötesplats för arbete med social rättvisa.
Till minne av de många personer som funnits med under årens lopp har man uppmärksammat ett antal och i deras minne gjort olika konstverk för att hylla dessa hjältar som deltagit I kampen under apartheidtiden, alla med livet som insats; Elijah Loza, Jeanette Curtis, Ashley Kriel, Neil Aggett, Imam Haron, Wilfred Rhodes och Storey Mazwembe.
Förhoppningen, i och med att Community House nu blivit kulturminnesmärkt, är att det ska vara ett bevarat minnesmärke som påminner om vikten av sociala rörelser for att skapa samhallsförändringar. Under dagen uttrycktes även en önskan om att Community House fortsatt ska spela en viktig roll som mötesplats för olika organisationer. Organisationer som arbetar for att öka medvetenheten och tillhandahålla medel for att göra sina röster hörda som diktstrofen på en av Community House väggar vittnar om….
Välkommen till en May Day-demonstration i Kapstaden!
Som tidigare nämnts här på bloggen var det första maj firande här i Sydafrika liksom i Sverige. Dagen bjöd på strålande sol! Jag och Mikaela deltog i en demonstration via vårt engagemang i ”Decisions for Life”-kampanjen. Demonstrationen hölls i centrala Kapstaden. Detta demonstrationståg anordnades av COSATU, som kan jämföras med LO i Sverige. Demonstrationen gick under parollen ”Celebrating Workers Contribution in the Struggle for Liberation!”
Kampsånger och Amandla!-rop ljöd i taget. I samtal med flera demonstrerande framkom det att det inte var så stort deltagande som tidigare år. Ett missnöje som uttrycktes var att det inför årets May Day kampanj inte fanns ett tydligt demonstrationsbudskap även om flertalet bar skyltar med texten;”Labour Brokers pay lower wages, no benefits and no job security.”
På demonstrationer i Sydafrika hör man ofta ordet Amandla! ropas ut. Det betyder makt och är ett ord pa Xhosa och Zulu. Som svar säger man Awethu! som betyder vår. Så om man sätter ihop det blir det något som liknar ”vår (folkets) makt” eller ”makt till folket”. Detta hördes mycket under apartheid, men används än idag på demonstrationer och möten. Dessutom är det mer dans samt fart och fläkt på demonstrationer har jämfort med hemma i Sverige
ILRIG workshop
Jag praktiserar på ILRIG, International Labour Research and Information Group, och tisdagen den 24 april var jag med på en workshop de hade för att tillsammans i organisationen diskutera vilka projekt som ska äga rum under året.
Det som diskuterades var dessa olika punkter:
- Public housing projekt: 3 arbetare kom till mötet och berättade om ett projekt de startat i ett township. Projektet går ut på att förbättra levnadsförhållandena där och man vill att townshipen ska rivas och ersättas med riktiga bostäder (hyresrätter).
- Reasearch about power: arbeta for att lyfta fram diskussioner om makt på en kommande workshop. Folk kommer att jobba med att exponera makten i Sydafrika. ILRIG vill lyfta den ridå som skuggar sanningen om makten som de anser finns idag.
- Göra planer för att få folk att veta vad som händer i politiken. Man tog upp ett praktisk exempel från Brasilien. MST Brasilien (Brazil’s Landless Rural Workers’ Movement – Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra) som är ett agroekologiskt projekt som började som ett lokalt projekt och som har gjort massiva framsteg i frågorna de driver.
- Workers worlds news är ILRIGs tidning som kommer ut varje månad. Hela arbetslaget diskuterade även vilka ämnen som man ska skriva om i ”workers world news”. Vi kom fram till några olika ämnen. Det första var “ökningen av rasistiska attacker runtom i Europa utav rasistiska organisationer” vilka ILRIG anser blivit mer och mer aggressiva och använder sig utav våld för att få fram budskap. ILRIG menar att dessa organisationer helt simpelt inte kommer att kunna implementera deras ideologi i politik då de alltid kommer att mötas utav en majoritet som anser att rasism är en biprodukt utav det masskapitalistiska samhället. Det andra ämnet var Argentina och en spansk kampanj som arbetar för att Argentina inte ska nationalisera oljebolag. Det tredje ämnet handlade om Zimbabwe då ILRIG anser att statliga företag ändrar om i den offentliga sektorn och samhällets struktur i sig.
Dessutom fick jag i uppdrag att skriva om Pantrarna i Sverige som organisation. Jag ska göra en hel sida på 1050 bokstäver i ILRIGs egna tidning som kommer att publiceras runt om i världen.